Den 26/7 tog vi emot Mjällby AIF. Ett lag som hade ett bra anfallsspel, innehållandes många motrörelser, kombinationsspel och mönsterspel. Vi var förberedda på deras speluppbyggnad men löste inte grunderna i vårt försvarsspel särskilt väl. Framförallt inte under den första halvan. Vi lät "mellanrummet" bli för stort och vi slarvade i överflytten. Vilket resulterade i att vi blev för långa både inom och mellan våra lagdelar. Dessutom fick de driva för mycket boll centralt i planen, vilket gjorde det svårt för oss att lösa deras instick. Framåt skapade vi dock ett par farliga omställningar. Närmast var ett stolpskott i början av matchen. Mjällby gick in i pausvilan med en rättvis tvåmålsledning. 

Vi korrigerade några saker inför den andra halvan. Direkt började vi bygga mer eget spel och fick tryck på motståndarna. Vårt presspel fungerade också bättre till en början. I den 52:a minuter slog vi in ett reduceringsmål. Vi hade ett bra tryck där vi vid flera tillfällen lyckades bita fast bollen på offensiv planhalva. Dessutom hade vi ett par bud på kvittering. Istället åker vi på ett snöpligt baklängesmål, där vi oturligt halkar i backlinjen. Därefter kopplade Mjällby ett stadigt grepp om matchen och det blev aldrig direkt spännande igen. 

Kort sagt förde vi för lite spel, blev genomspelade centralt för ofta och blev för låga i vårt försvarsspel vid fel tillfällen. Vi skapade dock tillräckligt många chanser i vårt anfallsspel. Första tio minuterna från den andra halvleken tar vi absolut med oss.

I söndags fick vi besök av IFK Norrköping. Vi öppnade matchen med seriens snabbaste mål såhär långt. Redan i den första minuten kunde Viggo Hagelin kliniskt rulla in ett ledningsmål, efter en stark bollvinst centralt i planen. En kvart senare utökade Måns Bengtsson Übelacker ledningen. Han stal bollen ifrån deras mittback, på mittlinjen, och kunde sedan avancera till ett eget avslut. Två mål där ett bra försvarsspel låg till grund. Vårt försvarsspel såg överlag bra ut. Betydligt bättre en förra matchen. Vi hade en bättre positionering, mer aggressiv press och stängde de centrala ytorna bättre. Vi var dock slarviga i markeringsspelet, i vår egen box. Något som kunde resulterat i fler baklängesmål. Vårt anfallsspel fungerade som bäst första 20 minuterna. Sedan sjönk beslutsfattandet och vi fick försvara onödigt mycket. 

Den andra halvleken var minst sagt händelserik. Inledningsvis stod matchen och vägde. Vi lyfte våra utgångspositioner något och försökte bedriva längre anfall. Norrköping fick dock bättre ordning på sin organisation än vad de visade upp i den första halvleken. I den 54:e minuten fick Tage Alm sin andra varning och synade det röda kortet. Bara minuten senare kvitterade gästerna efter ett centralt bolltapp i vår speluppbyggnad. Och i vårt första anfall efter deras kvitteringsmål så återtog vi ledningen. Vår yttermittfältare drev fram bollen i den yttre korridoren och kunde sedan göra ett inspel till en fristående Mem Nurhat Dogala. Detta efter att han tagit en lång maxlöpning från egen planhalva. I den 63:e minuten utökade vi ledningen genom ett mycket fint anfall. Vi etablerade ett spel på deras planhalva, hade bra spelavstånd, bra kontroll i passningsspelet och slutligen kunde vår centrala mittfältare sticka in bollen mellan deras backlinje. Ett inspel i toppklass, i kombination med en perfekt tajmad löpning av Måns Bengtsson Übelacker som rullade in sitt andra mål för dagen. Norrköping reducerade på nytt och de sista 20 minuterna var ingen rolig upplevelse. Vi var en man kort, blev nedtryckta, tvingades försvara med låg press och ägde väldigt lite boll. Vi lade dock ner ett helhjärtat arbete och bortalaget lyckades i princip inte skapa någon klar målchans. 

Kort sagt var det en fantastiskt skön känsla att kamma hem årets första trepoängare. Vi har många delar i både vår speluppbyggnad och vårt försvarsspel att slipa på, men helheten var klart godkänd. Dessutom är det otroligt starkt av grabbarna att återta ledningen och hålla undan med tio spelare på planen i närmare 40 minuter. 

Tweeta