Den 26/7 tog vi emot Mjällby AIF. Ett lag som hade ett bra anfallsspel, innehållandes många motrörelser, kombinationsspel och mönsterspel. Vi var förberedda på deras speluppbyggnad men löste inte grunderna i vårt försvarsspel särskilt väl. Framförallt inte under den första halvan. Vi lät "mellanrummet" bli för stort och vi slarvade i överflytten. Vilket resulterade i att vi blev för långa både inom och mellan våra lagdelar. Dessutom fick de driva för mycket boll centralt i planen, vilket gjorde det svårt för oss att lösa deras instick. Framåt skapade vi dock ett par farliga omställningar. Närmast var ett stolpskott i början av matchen. Mjällby gick in i pausvilan med en rättvis tvåmålsledning. 

Vi korrigerade några saker inför den andra halvan. Direkt började vi bygga mer eget spel och fick tryck på motståndarna. Vårt presspel fungerade också bättre till en början. I den 52:a minuter slog vi in ett reduceringsmål. Vi hade ett bra tryck där vi vid flera tillfällen lyckades bita fast bollen på offensiv planhalva. Dessutom hade vi ett par bud på kvittering. Istället åker vi på ett snöpligt baklängesmål, där vi oturligt halkar i backlinjen. Därefter kopplade Mjällby ett stadigt grepp om matchen och det blev aldrig direkt spännande igen. 

Kort sagt förde vi för lite spel, blev genomspelade centralt för ofta och blev för låga i vårt försvarsspel vid fel tillfällen. Vi skapade dock tillräckligt många chanser i vårt anfallsspel. Första tio minuterna från den andra halvleken tar vi absolut med oss.

I söndags fick vi besök av IFK Norrköping. Vi öppnade matchen med seriens snabbaste mål såhär långt. Redan i den första minuten kunde Viggo Hagelin kliniskt rulla in ett ledningsmål, efter en stark bollvinst centralt i planen. En kvart senare utökade Måns Bengtsson Übelacker ledningen. Han stal bollen ifrån deras mittback på mittlinjen och kunde sedan avancera till ett eget avslut. Två mål där ett bra försvarsspel låg till grund. Vårt försvarsspel såg överlag bra ut. Betydligt bättre en förra matchen. Vi hade en bättre positionering, mer aggressiv press och stängde de centrala ytorna bättre. Vi var dock slarviga i markeringsspelet, i vår egen box. Något som kunde resulterat i fler baklängesmål. Vårt anfallsspel fungerade som bäst första 20 minuterna. Sedan sjönk beslutsfattandet och vi fick försvara onödigt mycket. 

Den andra halvleken var minst sagt händelserik. Inledningsvis stod matchen och vägde. Vi lyfte våra utgångspositioner något och försökte bedriva längre anfall. Norrköping fick dock bättre ordning på sin organisation än vad de visade upp i den första halvleken. I den 54:e minuten fick Tage Alm sin andra varning och synade det röda kortet. Bara minuten senare kvitterade gästerna efter ett centralt bolltapp i vår speluppbyggnad. Och i vårt första anfall efter deras kvitteringsmål så återtog vi ledningen. Vår yttermittfältare drev fram bollen i den yttre korridoren och kunde sedan göra ett inspel till en fristående Mem Nurhat Dogala. Detta efter att han tagit en lång maxlöpning från egen planhalva. I den 63:e minuten utökade vi ledningen genom ett mycket fint anfall. Vi etablerade ett spel på deras planhalva, hade bra spelavstånd, bra kontroll i passningsspelet och slutligen kunde vår centrala mittfältare sticka en bollen mellan deras backlinje. Ett inspel i toppklass, i kombination med en perfekt tajmad löpning av Måns Bengtsson Übelacker som rullade in sitt andra mål för dagen. Norrköping reducerade på nytt och de sista 20 minuterna var ingen rolig upplevelse. Vi var en man kort, blev nedtryckta, tvingades försvara med låg press och ägde väldigt lite boll. Vi lade dock ner ett helhjärtat arbete och bortalaget lyckades i princip inte skapa någon klar målchans. 

Kort sagt var det en fantastiskt skön känsla att kamma hem årets första trepoängare. Vi har många delar i både vår speluppbyggnad och vårt försvarsspel att slipa på, men helheten var klart godkänd. Dessutom är det otroligt starkt av grabbarna att återta ledningen och hålla undan med tio spelare på planen i närmare 40 minuter. 

I onsdags hade vi en genrepsmatch mot Landskrona BoIS. Matchen spelades på Landskrona IP och det var hemmalaget som tog kommandot från start. Innan matchuret hade passerat tio minuter så hade Landskrona skapat tre ganska giftiga målchanser. Vi tog oss sakta men säkert in i matchen och lyckades ta ledningen genom ett riktigt fint volleymål. Landskrona kvitterade genom en straffspark, knappt tio minuter innan pausvilan. I den andra halvleken lyfter vi oss och presterar bättre än hemmalaget. Vi vinner matchen rättvist med 4-1.  

Efter en alldeles för lång väntan var det äntligen premiärdags den 13/6, då BK Häcken gästade Klostergården. Vi var bra förberedda på vilket motstånd som väntade och organisationen i försvarsspelet fungerade bra till en början. Häcken var klart spelförande men skapade inte många farliga chanser. Vi stängde deras centrala uppspel bra men hade istället problem med deras djupledsspel. I den 21:a spelminuten dömde domaren straff till gästerna. Detta efter en omställning då de lyckades utnyttja deras farliga djupledsspel. Vi lyckades kvittera knappt tio minuter senare, genom Viggo Hagelin. Trots att motståndarna var spelförande så var det vi som skrapade ihop de farligaste målchanserna i den första halvleken. Oftast genom ett rakt och effektivt kontringsspel. Tyvärr förvaltade vi inte våra avslut tillräckligt bra och halvtidsresultatet stannade på 1-1.

I den andra halvleken skruvade Häcken upp bolltempot. Samtidigt tappade vi vår struktur i försvarsspelet och blev alldeles för ofta genomspelade centralt. Häcken nätade två gånger inom loppet av tre minuter, cirka 15 minuter in i den andra halvleken. Detta efter två snabba omställningar. Båda gångerna kom vi fel in i presspelet. Även deras fjärde mål gjordes efter en kontring. Det gjordes i den 87:e minuten, då vi gjorde ett forceringsförsök. 

Kort summerat så vann BK Häcken helt rättvist. Samtliga mål vi släppte in kom till efter att vi varit oorganiserade i vårt försvarsspel. Under den första halvleken skrapade vi dock ihop fler farliga målchanser än motståndarna och hade vi varit mer kliniska i avsluten hade matchutgången mycket möjligt kunnat bli annorlunda. 

I lördags genomförde vi årets längsta resa. Bussen tog oss 50 mil norrut. Närmare bestämt till Behrn Arena, där Örebro SK stod för motståndet. Vi hade inga optimala förutsättningar i form av en väldigt tunn trupp, en lång bussresa i kroppen och en tryckande värme som skulle visa sig vara till vår nackdel. Spelarna förberedde sig däremot väl och det var ett bra fokus både inför och under matchen. Det var en relativt chansfattig första halvlek med ett par ströchanser åt båda hållen. Vi ligger återigen bra i vårt försvarsspel och stänger allt som oftast deras farligaste ytor. Anfallsspelet fungerade dock inte särskilt väl. Vi låste oss med för korta spelavstånd, tog svaga beslut i vår speluppbyggnad, gjorde oss inte spelbara tillräckligt snabbt och vi fick, som ett resultat av detta, korta anfallssekvenser. Domaren tillät en hög nivå och hela matchen präglades av mycket duellspel och hård kamp. När domaren blåste av för halvtidsvila stod det fortfarande 0-0 på resultattavlan. 

Även i den andra halvleken stod matchen och vägde. Vi blev snabbt trötta i värmen. Då vi spelade ett mer energikrävande försvarsspel än ÖSK, tvingades till tidiga byten och hade en tunn bänk så verkade vi tröttare än motståndaren en bit in i den andra halvleken. I takt med att vi blev trötta så slarvade vi allt mer i vår speluppbyggnad och vi hade inte ork nog till att fylla på i våra anfall. Vi var tandlösa framåt och vi blev lite för låga i vårt försvarsspel under vissa perioder. Försvarsspelet kändes dock fortsatt stabilt. Men i den 72:a minuten spräckte hemmalaget nollan. De hade ett inkast på offensiv planhalva och lyckades slå in ett inlägg mot den bortre ytan i straffområdet, därifrån gör de ett inspel som når en vit adress, precis framför vårt mål. Vi missade helt att falla ned och plocka upp markeringar i boxen och Örebro tilläts göra ett alldeles för enkelt mål. I slutet av matchen gjorde vi ett ordentligt försök till kvittering. Vi lyfte våra utgångspositioner och formerade om oss så vi hade tre forwards. Dels för att låsa deras speluppbyggnad enklare, dels för att snabbare få upp fler spelare i våra anfall men också för att enklare kunna korta ner tiden på deras anfall. Till en början såg det lovande ut. Vi lyckas skrapa ihop ett par farliga chanser, men fick inte den effekt vi önskat fullt ut. Istället resulterade det i två stycken sena baklängesmål. I den 88:e respektive 90:e minuten. Vi chansade och satsade fullt ut på göra ett kvitteringsmål. En chansning som inte gick hem, helt enkelt. 

Det var en i stora delar jämn match. Rent spelmässigt finns det många både bra och mindre bra saker att ta med sig från matchen. Arbetsinsatsen skall grabbarna dock ha en stor eloge för! 

Nu väntar ett sommaruppehåll och ett par träningsmatcher innan vi återupptar serien i slutet av juli. 

Innan vi ger oss i kast med tävlingssäsongen tänker vi göra en liten återblick till den andra halvan av försäsongen. En period som minst sagt innehållit djupa dalar och höga toppar. Efter en rad av segrar och bra prestationer begav vi oss den 29/3 söderut. En match mot TFF väntade. En på förhand tuff match där vi skulle få oss en bra värdemätare, mot en seriekonkurrent. Första halvlek var väldigt ryckig. Många korta anfallssekvenser från båda håll och fram till och med minut 43 stod det 0-0 på resultattavlan. Dessvärre släppte vi in både ett och två mål innan halvtidsvilan. Vi gjorde några förändringar i halvtid och gick ut med bra energi till den andra halvleken. Efter lite flipperspel i eget straffområde, efter en hörna, studsade bollen upp på en hand och domaren blåste en korrekt straff till hemmalaget. Den förvaltades väl och 3-0 var ett faktum. Vi kom dock snabbt tillbaka och gjorde två snabba reduceringsmål. Med cirka 20 minuter kvar kvitterade vi till 3-3 och därefter var det vi som skapade flest målchanser. En stundtals bra prestation och en mycket stark upphämtning!

Matchen efter stod Kristianstad FC för motståndet. Det var försäsongens bästa match från vår sida och i halvtid ledde vi med 3-0. Siffror som kunde varit ytterligare ett par mål större. I andra halvlek blev vi lite nonchalanta, sjönk i tempo och flyttade fokus på fel saker. Dock fanns det bra inslag även i den halvleken. Matchen vann vi tillslut med 4-2 i ett soligt Kristianstad. 

När vi sedan kom in i maj månad så möttes vi av lite motvind. Det började bra. Vi gästade Ystad och spelade en svår gräsmatch, på en plan som inte är fullstor och mot ett fysiskt starkt lag. De var tuffa i duellspelet, sökte många längre uppspel och skapade ganska mycket trafik kring andrabollar. En uppgift vi löste mycket väl och vi lämnade Ystad med en komfortabel 4-0-seger i bagaget. Därefter tog vår skadeproblematik ordentlig fart. Tre muskelskador drogs vi med, men en kraftig majoritet av skadorna gick inte att koppla till överbelastning. Totalt hade vi 12 spelare på skadelistan och det var allt från befarade hjärnskakningar och frakturer till knäskador och stukningar. Många 03:or behövde också matchas fullt med vårt U-19 då det var spelförbud på samtliga 01:or. Uppladdningen inför matcherna mot IF Lödde och IFK Hässleholm var inte optimala då vi vid ett par tillfällen var så få som sju aktiva under träningen. Vi hade alltså fler skadade spelare på plats än aktiva spelare. Mot IF Lödde gjorde vi en svag prestation. Vi låg länge under med 0-1. Sista tio minuterna smällde vi in fyra snabba mål och vi fick ändå med oss ett godkänt resultat. Vi roterade friskt på spelare och mot Hässleholm gick antalet 03:or nästan att räkna på en hand. U-16 stöttade upp med många spelare och en del 04:or gjorde väldigt bra prestationer. Rent organisatoriskt var det dock svårt att sätta matchplanen då många spelare inte ens tränat med oss tidigare. Matcherna mot Hittarps IK och Mjällby AIF var av samma sort. En frisk rotation på spelare försvårade såklart förutsättningarna. Däremot hade vi spelare som på ett individuellt plan gick in och tog ett stort och bra ansvar dessa matcher!

Mot Hässleholms IF var vi äntligen tillbaka på Centrumplan efter många bortamatcher i följd. Då vi hade haft en tät matchning delade vi matchen med U-19. I första halvlek ställde vi i princip upp med ett rent 03-lag och den andra halvleken ansvarade U-19 för. Vi började matchen bra, var noggranna i vår positionering och starka i vårt duellspel. Vi tog ledningen två gånger om i den första halvleken men Hässleholm kvitterade båda gångerna genom ett snabbt omställningsspel. Tyvärr slarvade vi lite väl mycket i vår speluppbyggnad. 2-2 i paus mot ett både tekniskt och fysiskt duktigt Hässleholm såg vi ändå som fullt godkänt. Matchen mot Staffanstorp helgen efter är också bra. Ju längre matchen led desto större grepp fick vi om den. Vi lyckades näta först i den 78:e minuten och därefter hade vi relativt god kontroll över matchen. Vårt genrep mot Malmö FF var desto tuffare. Förlust med 0-7. Ett resultat som speglade matchbilden. Även detta var en match med långt ifrån optimala förutsättningar, men det var nyttigt för oss att få känna på lite serietempo. 

Som sagt, nu är premiären ruggigt nära. Vi är alla extremt förväntansfulla och taggade! I morgon slipar vi på de sista detaljerna och på lördag välkomnar vi BK Häcken för spel på Klostergården.