SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Lunds BK
Lunds bästa bollklubb sedan 1919
P15 (Födda 06)

Välkommen till Lunds BK P15!

Vi är en grupp med drygt 50 spelare och 6 ledare. Vi jobbar långsiktigt med målet att få så många som möjligt att vilja fortsätta med fotbollen så länge som möjligt. För att uppnå detta är vår ambition att erbjuda en bred fotbollsutbildning som ger en grundtrygghet i spelet oavsett position och att skapa förutsättningar för fortsatt spel på alla nivåer.


Våra nyckelord är spelglädje, individuell utveckling och respekt.

 

Kontakta Jakob Sternby på 0709599351 vid intresse av att prova på att träna med oss.


Träningstider vinter 2020/2021 (med start 26/10)
Mån 18.15-20.15, plan 4
Tis 19.45-21.45, plan 4
Tors 19.45-21.45, plan 4
Fre 16 45-18.45, plan 4
Årskrönika 2019
2019-12-13 21:30

Jag hatar klackar. Och jag tror att alla spelarna är medvetna om det vid det här laget. Jag behöver inte påpeka det längre. Jag hör hur det sprids bland spelarna, hur det fnittras i ledet när vi tränar på kortpassningar. ”Joachim hatar klackar”. Och sen klackar de för att retas med mig. Och jag accepterar det. Det innebär att budskapet har gått in. Jag tror att de vet vad jag menar. Och jag hatar såklart inte klackar. Jag hatar inte något eller någon. Vi hatar inte något och framför allt inte någon. Och vem gillar inte en lyckad klack. Det är bara det att jag föredrar två lyckade kortpassningar framför en lyckad klack och en misslyckad. Två lyckade kortpassningar symboliserar det enkla lagspelet och klackarna symboliserar risktagandet, det oväntade. På sidlinjen pratar vi om tränarmål. Det är ett sånt mål som gör oss tränare lite tårögda för att det vi tränar på vecka ut och vecka in ger resultat. Ett mål som involverar många spelare i laget, som börjar med en återerövring, fortsätter med en spelvändning och en djupledslöpning och kanske ett inlägg eller en passning snett inåt bakåt. Om en spelare tar bollen på mittplanen, dribblar av tre spelare och skjuter hårt i krysset däremot… Alltså, det är ju roligare att kunna berömma 4-5 spelare än en enda. Men det är klart att vi applåderar, det är klart att vi uppmuntrar den typen av aktioner också. Det enkla behövs, det oväntade behövs och risktagandet. Utmaningen är att hitta balansen.


I vårt lag har vi alla typer av karaktärer. Vi har de som är lite nedtonade som inte alltid syns och hörs så mycket. De som lyssnar på tränarens instruktioner och följer dem, utan hundra följdfrågor. Sen har vi typen som lyssnar på instruktionerna och gör sen sin egen tolkning. De har helt enkelt en annan bild av hur man lyckas med en övning. Vi har spelare som ofta är så uppspelta och glada när de får vara på en fotbollsplan att de helt enkelt inte kan sluta prata och skoja. Det är de som kan gå oss tränare på nerverna, men det är också de som mest av alla bidrar till den goda stämningen i laget. Vi har spelare som gillar att hålla rent i backlinjen, spelar säkert utan krusiduller och vi har spelare som gärna söker upp en motståndare för möjligheten att göra en snygg fint för att det helt enkelt är deras instinkt. Och alla dessa typer behövs. Det gör oss till ett komplett lag. Jag slås gång på gång hur fascinerande gruppdynamik är och hur vårt lagspel kan översättas till skola eller arbete där man jobbar i grupper. Om en arbetsgrupp består enbart av kreativa innovatörer lär man nog aldrig få något producerat. Om en arbetsgrupp enbart består av lojala arbetsmyror som gör vad de blir tillsagda blir det ingen utveckling. Alla behövs!


Det är lätt att komma in på klackar, men min tanke var att göra en sammanfattning av året som gått. Det är inte så lätt. Det har varit händelserikt och det har varit utvecklande och lärorikt, inte bara för spelarna, utan även för tränarteamet. Förra året slutade med en liten kris för laget då vårt ankare och huvudcoach Tobbe bestämde sig för att sluta och ta över pojkar födda 2010. Men Jakob har tagit över med den äran, jag kom tillbaka till laget i vintras och i somras kom Jon med mycket kunskap och engagemang i planerandet av träningar. Alla tränarna har dessutom haft möjlighet att gå tränarutbildningar och som ett led i LBKs spelarutbildningsplan har vi dessutom haft samarbete med Anders Persson som ansvarar för U19 och U17 och han har varit med och hållit i vissa träningar och observerat oss när vi hållit i träningar och gett oss värdefulla tips. Lägger man till diverse föreläsningar som klubben har erbjudit under året känns det verkligen som att klubben satsar på att utbilda ungdomstränarna. Vår tränargrupp speglar vårt mångkulturella lag dessutom. Vi har Khaldoon som är från Syrien, Michael från Wales, Jimmy från Grekland, Jon från Spanien och så Jakob och jag då. Dessutom har vi haft en brasiliansk hjälptränare i Roger under året. Det innebär att det blandas friskt bland språken på träningarna vilket ibland skapar lite förvirring, men förvånansvärt ofta går budskapet fram. Så, bli inte förvånade om ni på hörnor hör oss skrika från sidlinjen mantoman i ett ord med spansk brytning. Den vedertagna betydelsen är att de ska ta var sin markering.


Vi har åkt på tre cuper under året. Jag kommer inte att gå in på dessa då de redan har blivit avhandlade. Vi har haft 106 träningar. Vi har sammanlagt spelat 66 matcher i seriespelet. Med träningsmatcher, cupmatcher och vinterserierna är vi nog snart uppe i 106 matcher också. Mycket fotboll blir det, inte tillräckligt om man frågar barnen. Vi har för närvarande 56 spelare i gruppen. Vi har tappat några spelare under året. Det smärtar lika mycket varje gång. Men vi har också fått ett stort tillskott av spelare. Under året har 20 nya spelare anslutit och det är riktigt roligt. Rekordet är 48 spelare på en träning och vi snittar runt 40 nu på vinterträningarna, vilket är imponerande. Det är inga väderkänsliga spelare vi har i laget. Det är såklart en utmaning att trycka in så många spelare på en halv plan som det är i normalfallet, men det fungerar faktiskt riktigt bra. Man kommer långt med bollar, koner och lite fantasi. På sistone har vi dessutom haft tillgång till många mål också. Koner i all ära, men det är ganska hårt mot barnen att köra en hel träning utan att höra nätet rassla. Och vad lär man sig på små ytor? Jo, man lär sig vikten av rörelse för att göra sig spelbar, man slipar sin teknik och man får mycket bollkontakt.


Nu ser vi fram emot nästa år. Vårt enda uttalade mål i tränargruppen är att behålla samtliga spelare. Det kan tyckas lite ensidigt, men detta mål omfattar egentligen det mesta. Det innebär att spelarna ska ha tillräckligt roligt, känna att de har en bra utveckling, att de trivs och passar in i gruppen, att de får tillräckligt mycket uppmärksamhet från oss tränare och att de blir rättvist behandlade när det handlar om laguttagningar och annat. Det innebär också att vi ska uppmuntra modet att göra något oväntat, att försöka lyckas med något svårt. Även om det innebär en klack. Även om jag säger något annat. För om jag ska ge årets sista råd till spelarna, så är det att inte lyssna på mina råd. Jag var ingen sån som klackade, jag var ingen sån som sökte upp en motståndare för att utmana. Jag var en sån som försökte springa ifrån. Och jag blev upphunnen nästan varje gång. Jag är övertygad att om Columbus hade spelat fotboll när han var 13 hade han varit en sån som klackade. Och tänk om han hade haft en tränare som sa åt honom att inte klacka. Då hade inte Amerika blivit upptäckt. Eller, det hade det ju blivit förr eller senare, men Colombia hade definitivt inte hetat Colombia. Och det hade ju varit lite tråkigt.  


God jul och gott nytt år önskar tränarna genom Joachim Schönström.

Eskilscupen 2019
2019-09-05 22:22

Eskilscupen 2-4/8


Ännu en intensiv och lärorik cuphelg är avklarad. Denna gången i Helsingborg. På grund av det korta avståndet valde vi att göra det till en dagcup, utan övernattning. Detta innebar körning fram och tillbaka tre dagar i rad och hade inte gått att genomföra utan våra pålitliga föräldrar. Stort tack för hjälpen och stödet under matcherna.


Det blir inte samma känsla när man inte bor över. Det blir inte samma möjlighet att umgås och svetsa samman laget så som vi vill. Vi var dessutom på olika idrottsplatser i Helsingborg, vilket gjorde att vi inte kunde titta på varandras matcher förrän sista dagen. Fram till dess var det som att vi var med i olika cuper och det var lite tråkigt. När vi väl fick möjligheten att stödja varandra var det kul att se att det lag som åkt ut med självklarhet stannade kvar och tittade på det andra laget.


Trots allt är det nog bra med en blandning av cuper nära och långt borta. Det är kul med cup och då vill vi erbjuda möjligheten att vara med även för dem som inte har möjlighet att vara hemifrån flera dagar.

Nu blev de här dagarna lärorika på ett annat sätt än i tidigare cuper där vi till slut har blivit slagna av starkare motstånd. Det ena laget var lite trögstartat efter sommarvilan för att sen komma upp i ett bra matchtempo med stundtals riktigt bra spel. Tyvärr var det genomgående så att det var förtvivlat svårt att få in bollen. Till slut blev det sorti i sextondelsfinalen i C-slutspelet i en fullständigt ensidig match där man lätt kunde räkna till tio klara målchanser för oss bara i första halvlek varpå våra motståndare lyckades trycka in ett mål på en fast situation. Om man nu ska tillåta sig en för oss fördelaktig analys så här i efterhand är det många av våra motståndarlag som sätter upp en riktigt snabb och stark spelare på topp för att sedan försöka nå honom med långa bollar hela tiden. Detta kan vara effektivt om man är resultatinriktad, speciellt när det är så korta matcher och förhållandevis trånga planer, som vissa var, då det är svårt att få hål på ett försvarande och kontringsinriktat lag. Vi vill bygga upp våra anfall bakifrån, med kortare passningar och många av målen som vi gjorde involverade flera spelare och efter snygga inlägg. Det enda riktigt bra motståndet gick sedan till final i B-slutspelet. Där lyfte vi oss och gjorde en helt jämn match. Positivt var också att se hur de nya spelarna Elias och Hector kom in och tog för sig i laget.


Det andra laget fick ett tidigt avbräck när Atheer bröt handleden i slutet av första matchen. Verkligen tråkigt för Atheer som nu kommer att ha gips i sex veckor. Detta är det femte handledsbrottet i laget under det senaste året. Anmärkningsvärt! Detta till trots stod detta lag för en imponerande laginsats cupen igenom. Efter ett bra resultat och en andra plats i gruppspelet var vi nära att nå A-slutspel. Återigen var det ineffektivitet som stoppade oss och det blev B-slutspel på söndagen. I sextondelsfinalen mot Kållered spelade vi fantastisk fotboll i 35 minuter. Vi ledde klart med 2-0 när de lyckades få in en boll och de psykologiska krafter som sätter in när ett lag jagar och ett lag blir jagat är ibland skrämmande starka. Vi blev osäkra och stressade och de var stärkta av sitt mål och lyckades göra ett mål till av rena farten. Som tur är har vi tränat mycket på straffar! Våra spelare tar varje chans till en straffsparksläggning på träningar. Vi tränare är väl måttligt roade, men nu har vi vunnit två straffsparksläggningar i rad. Efter en stabil 1-0-seger mot Lödde i åttondelsfinalen ställdes vi mot Bors i kvartsfinalen. Vi mötte de även i gruppspelet och spelade 0-0. Detta blev ytterligare en jämn och hård match, stundtals alldeles för hård. Vi försöker förbereda spelarna på att det kan bli fysiskt hårda matcher. Sån är fotbollen och den kommer bli mer och mer fysisk ju äldre våra spelare blir. Tyvärr var vi i detta fall inte förberedda på den fysiska nivå som motståndarlaget spelade med. Det gick så långt att vissa av våra spelare blev rejält skrämda och helt enkelt inte tyckte att det var roligt att spela mer. Domaren försökte göra sitt och talade med vissa av spelarna, men det hade ingen effekt, och motståndarlagets tränare tog inte sitt ansvar och plockade ut de spelare som fortsatte trots tillsägelse att spela fult. Man kan fundera på om vi som ledare kunder ha gjort något för att skydda våra spelare, men det är svårare att agera när det gäller andras spelare som man inte känner. Man får lita på deras ledares omdöme. Nu drabbades vi inte av några allvarliga skador i matchen, men det var lite tråkigt när det visade sig att våra motståndare drog fördel av att spela ganska fult.

Men som sagt, riktigt bra laginsatser, och vi fortsätter spela vår fotboll, och den handlar om bollinnehav och inblandning av så många spelare som möjligt. Och den handlar om schysst spel och kompisanda.    

Skadevi Cup 2019
2019-07-16 14:53

27-30/6


Den sista helgen i juni invaderades Skövde av 5000 cupdeltagare i fem åldersklasser för killar och fyra för tjejer. De oinvigda måste ha undrat vad som pågick egentligen. Och Lunds BK P06 bidrog inte direkt till att hålla volymen nere. Vi åkte med tre minibussar. 24 spelare och tre ledare, inklusive Killians pappa Mattias, som heroiskt hoppade in som tredje förare. För oss ledare bidrog detta till en intressant insyn i 13-åringarnas musiksmak och konversationsämnen. På vägen upp var det fyra och en halv timmes konstant förhandling om nivån på ljudvolymen och införandet av rimliga regler som att man måste spela mer än 15 sekunder av en låt innan man byter. Detta för att inte föraren skulle tappa det fullständigt. Repertoaren bestod av allt från gangsta rap till kurdisk pop. Jag vet spelare som kan sätta ihop en spellista på begäran.


Kanske var det värmen, som steg till över 30 grader på söndagen, eller det hektiska spelschemat, men vi konstaterade att om man ska prestera på topp över tre fulla speldagar krävs det egentligen ganska mycket disciplin, med total vila mellan matcherna och tidiga kvällar. Vi arrangerade ingen omröstning om detta innan, eftersom vi redan visste svaret. Det finns bara ett läge för våra killar: full fart framåt! Det blev lite kaos första kvällen med sen ankomst och lite dåligt planerad rumsfördelning, så det tog ett tag att varva ner efter bilfärden och det blev nog lite lite sömn. På lördagmorgonen som var vår enda lediga tid passade spelarna på att köra lite smålagsspel på skolgården och kom in helt svettiga lagom tills det var dags att förbereda sig för riktig match. Däremellan flängde vi runt mellan idrottsplatserna och matsalen med nervevade rutor och musiken på högsta volym. Vi ledare hade fullt sjå med att låta spelarna ta ut svängarna och ha roligt och samtidigt hålla sig på rätt sida anständighetsgränsen. Vi har väldigt välartade och trevliga killar, men om man inte känner dem kan det eventuellt misstolkas när de blir så där tonårsgapiga som de blir ibland.


Trots detta hade båda lagen fem raka vinster när lördagens spel var avklarat, det ena laget med 16-3 i målskillnad och det andra med 21-3. Det var nog inte lika tufft motstånd som i Falkenberg, men vi tyckte oss ändå se en tydlig förbättring i bollkontroll och passningsspel som varit tema genom hela juni. Hade det inte varit för vår egen trötthet, med svårighet att hålla fokus genom hela matcherna och för de emellanåt lite ojämna planerna hade siffrorna kunnat bli ännu större. På söndagmorgonen var det riktigt tufft att ladda om. Redan klockan 9 när kvartsfinalerna spelades var det riktigt varmt. Det ena laget orkade hålla ihop det i en halvlek och föll sen ihop lite i andra. Det andra tog sig ett steg längre via en rafflande straffsparksläggning där i princip alla spelarna gick åt för att slå straffar. Benz var den enda som satte två straffar då den första gick om eftersom domaren inte hade blåst. Starkt! Trots att krafterna sinat åstadkom man ändå en sista forcering i semifinalen, men föll till slut med uddamålet. Efter en korts stunds deppande rann alla sorger av när man fick lyfta bronspokalen, stolta som tuppar. Värt att notera är att alla 24 spelare helt naturligt firade trofén som ett lag. Om man delar in i två helt jämna lag är det ju trots allt slumpen som avgör om man hamnar i det ena eller andra laget, och det förstår spelarna.


Efter ännu en fantastisk cuphelg och ett svalkande dopp i en sjö söder om Skövde bar det hemåt igen till ett välbehövligt, om än ovälkommet, uppehåll från fotbollen i juli.


Till slut vill vi passa på att tacka de föräldrar som var med och hejade fram lagen i cuperna. Det är en liten, lojal och tapper skara som förgyller vår upplevelse. Det är ju extra roligt att få dela lagets fina utveckling med våra ”fans”. 

Minicupen 2019
2019-07-16 14:44

Falkenberg 31/5 - 2/6


”Vi förlorar aldrig. Antingen vinner vi eller så lär vi oss något.” Ett något modifierat citat som skulle kunna användas som vårt lagmotto och som man kommer att tänka på när man tänker på Minicupen i Falkenberg. I seriematcher kan man förutspå hur starkt motstånd vi kommer att ha. När man åker på cup har man på förhand ingen aning. Man vill så gärna spekulera, men det är egentligen ingen mening. Det enda man vet är att det troligtvis kommer att bli vissa lätta matcher och vissa tuffa matcher, dessutom tuffare och tuffare om man går vidare i turneringen. I Minicupen både vann vi och lärde oss.


Att åka på cup ger oss också en bra tillfällighet att lära känna varandra. Vi är mitt uppe i ett lagbygge. Det är lätt att glömma tillfälligt när det är fem minuter kvar av en match och det står 3-3. Och det är svårt att övertyga spelarna om att det finns något positivt att ta med sig om vi skulle släppa in ett mål i sista minuten och förlora matchen, men som lag är vi en erfarenhet rikare. Med en blandning av gamla och nya spelare är det perfekt att åka iväg en helg och spendera i princip dygnets alla timmar tillsammans när hänget i övrigt begränsas till korta stunder före och efter träningar och i bilen på väg till bortamatch. Ett verktyg som kan användas till att bygga ett lag är att skapa gemensamma minnen och såna skapas per automatik när man åker iväg på cup. ”Kommer du ihåg han som tvunget skulle iväg till Netto mellan alla måltider?” Kommer du ihåg dem som luftade allas madrasser. Ja, vem var det egentligen?” Om det görs på rätt sätt kan luftandet av någons madrass vara en välkommen invit till någon att vara en del i gruppen. Minicupen innehöll dessa och fler ingredienser.


Vi åkte med två lag och sammanlagt 25 spelare och tre ledare. Vi fick hårt motstånd redan i gruppspelet. Vi mötte lag med små, tekniska spelare med stor rörlighet och säkerhet i passningsspelet och lag som var oerhört drillade av tränare som ställde höga krav på sina egna spelare och domaren. Våra spelare fick sig lektioner i hur man ska göra och vi ledare fick lektioner i hur man inte ska göra. Det vi tog med oss från matcherna var vår förmåga att stå upp mot tufft motstånd och visa upp ett fantastiskt disciplinerat försvarsspel och i vanlig ordning en massa fina individuella prestationer. Efter gruppspelet delades lagen in i A, B, C och D-slutspel. Efter kval till A-slutspel hamnade båda våra lag i B-slutspelet, där det ena laget blev trea och fick välförtjänta bronsmedaljer.

 
Huvudsponsor
Guldsponsor
Silversponsor
Stöd Lunds BK via
Sociala medier