27-30/6
Den sista helgen i juni invaderades Skövde av 5000 cupdeltagare
i fem åldersklasser för killar och fyra för tjejer. De oinvigda måste ha undrat
vad som pågick egentligen. Och Lunds BK P06 bidrog inte direkt till att hålla
volymen nere. Vi åkte med tre minibussar. 24 spelare och tre ledare, inklusive
Killians pappa Mattias, som heroiskt hoppade in som tredje förare. För oss
ledare bidrog detta till en intressant insyn i 13-åringarnas musiksmak och konversationsämnen.
På vägen upp var det fyra och en halv timmes konstant förhandling om nivån på
ljudvolymen och införandet av rimliga regler som att man måste spela mer än 15
sekunder av en låt innan man byter. Detta för att inte föraren skulle tappa det
fullständigt. Repertoaren bestod av allt från gangsta rap till kurdisk pop. Jag
vet spelare som kan sätta ihop en spellista på begäran.
Kanske var det värmen, som steg till över 30 grader på
söndagen, eller det hektiska spelschemat, men vi konstaterade att om man ska
prestera på topp över tre fulla speldagar krävs det egentligen ganska mycket
disciplin, med total vila mellan matcherna och tidiga kvällar. Vi arrangerade
ingen omröstning om detta innan, eftersom vi redan visste svaret. Det finns
bara ett läge för våra killar: full fart framåt! Det blev lite kaos första
kvällen med sen ankomst och lite dåligt planerad rumsfördelning, så det tog ett
tag att varva ner efter bilfärden och det blev nog lite lite sömn. På
lördagmorgonen som var vår enda lediga tid passade spelarna på att köra lite
smålagsspel på skolgården och kom in helt svettiga lagom tills det var dags att
förbereda sig för riktig match. Däremellan flängde vi runt mellan idrottsplatserna
och matsalen med nervevade rutor och musiken på högsta volym. Vi ledare hade
fullt sjå med att låta spelarna ta ut svängarna och ha roligt och samtidigt
hålla sig på rätt sida anständighetsgränsen. Vi har väldigt välartade och
trevliga killar, men om man inte känner dem kan det eventuellt misstolkas när
de blir så där tonårsgapiga som de blir ibland.
Trots detta hade båda lagen fem raka vinster när lördagens
spel var avklarat, det ena laget med 16-3 i målskillnad och det andra med 21-3.
Det var nog inte lika tufft motstånd som i Falkenberg, men vi tyckte oss ändå
se en tydlig förbättring i bollkontroll och passningsspel som varit tema genom
hela juni. Hade det inte varit för vår egen trötthet, med svårighet att hålla
fokus genom hela matcherna och för de emellanåt lite ojämna planerna hade
siffrorna kunnat bli ännu större. På söndagmorgonen var det riktigt tufft att
ladda om. Redan klockan 9 när kvartsfinalerna spelades var det riktigt varmt.
Det ena laget orkade hålla ihop det i en halvlek och föll sen ihop lite i
andra. Det andra tog sig ett steg längre via en rafflande straffsparksläggning
där i princip alla spelarna gick åt för att slå straffar. Benz var den enda som
satte två straffar då den första gick om eftersom domaren inte hade blåst.
Starkt! Trots att krafterna sinat åstadkom man ändå en sista forcering i
semifinalen, men föll till slut med uddamålet. Efter en korts stunds deppande
rann alla sorger av när man fick lyfta bronspokalen, stolta som tuppar. Värt
att notera är att alla 24 spelare helt naturligt firade trofén som ett lag. Om
man delar in i två helt jämna lag är det ju trots allt slumpen som avgör om man
hamnar i det ena eller andra laget, och det förstår spelarna.
Efter ännu en fantastisk cuphelg och ett svalkande dopp i en
sjö söder om Skövde bar det hemåt igen till ett välbehövligt, om än ovälkommet,
uppehåll från fotbollen i juli.
Till slut vill vi passa på att tacka de föräldrar som var
med och hejade fram lagen i cuperna. Det är en liten, lojal och tapper skara
som förgyller vår upplevelse. Det är ju extra roligt att få dela lagets fina
utveckling med våra ”fans”.