Så här skrev man i Lunds Dagblads Idrottsnyheter fredagen den 24 oktober 1919:
Alla Lundajuniorerna torde mangrant infinna sig till juniorföreningens sammanträde i afton kl.7.30 e.m. Val av bl.a. styrelse m.m. Allmänheten uppmanas godfullt att teckna bidrag på de listor som är utkomna.
Dagen efter stod följande i tidningen:
Lunds Bollklubb är namnet på den yngsta idrottsföreningen här i staden. Idrottsklubben bildades igår vid sammanträde med i saken intresserade. Initiativet till klubben har utgått från de bästa juniorerna ur IFK och LGIF. Klubben har tydligen en säker framtid framför sig då särskilt 1:a års juniorerna har visat sig på styva linan och i genomsnitt presterat bästa spelet. Söndagen den 2 nov. spelar LBK sin invigningsmatch.
Trots att mötet beslöt att endast uppsätta två lag, jämne reserver eller inalles 30 spelare, anmälde sig likväl omedelbart 50 medlemmar.

Vi tar det från början:
Det hela startade med att LGIF:s juniorer, sommaren 1919, gjorde uppror mot tränaren eftersom de aldrig fick chansen att spela trots att de var ett mycket bra lag.
Hela juniorlaget, plus några från IFK, stod plötsligt utan klubbtillhörighet.
Två av juniorerna, Gustav ”Gast” Persson och Bertil Larsson, frågade då Berndt Paulsson om han ville vara med och bilda Lunds BK. Eftersom han tidigare visat intresse för detta, svarade han med en gång JA!
Han bidrog också med 50:- till den såkallade ”tiggarlistan”. Efter detta ordnade man en ordförande och det blev Gunnar Björnhammar. Resten av styrelsen bestod av juniorer.

De första fotbollsåren:
Fotbollen inleddes 1919. Det året spelade man bara en endaste match. Denna match vann man med 4-1 och publiken uppgick till 165 personer. A Almkvist gjorde 2 mål och blev därmed årets skyttekung.
Mellan 1919 och 1923 spelade man inte i något seriesystem. Under dessa år spelade LBK 95 matcher, av dessa vann man 38 och förlorade lika många. Resterande slutade oavgjort. Man gjorde 201 mål och släppte in 187.
Några av de första spelarna i klubben var:

• Nils ”Pegen” Nilsson
• Valdemar Hofvander
• John ”Moll” Persson
• Malte Eriksson
• Folke ”Lille Pålle” Andersson
• Knut ”Sekinen” Holmgren
• Gunnar ”Pidder” Nyman

Det var dessa unga pojkar som höll LBK:s spel uppe de första åren och utvecklade ett starkt lag.
År 1923 var det Nils Nilsson (Pegen) som blev skyttekung med sina 20 mål på 26 matcher.
1924 gjorde LBK premiär i seriesystemet och man spelade 34 matcher varav man vann 15 och förlorade 11. Målskillnaden blev 71-44.
Året därpå blir det en ny serie, den hette Sydsvenskan och här slutade LBK på en åttonde plats med 5 poäng.
Sedan dess har utvecklingen fortsatt framåt, detta trots att placeringarna pendlat upp och ner.

Några betydelsefulla årtal i LBK:s historia:

1920:
Första fotbollsutbytet med Malmö FF.
1921:
Första internationella matchen spelades i Köpenhamn.
1923:
Första segern över Lunds GIF. Klubbnålen infördes.
1924:
Klubben får sin första kvinnliga medlem. Fru Sandström fick betala en passiv medlemsavgift på 5 kronor.
1929:
En efterlängtad träningsplan anläggs på idrottsplatsen.
1930:
Klubbrummen utökas och utrustas med kalldusch.
1941:
Pojkfotbollen gör sitt intåg i klubben.
1942:
Innefotbollen gör premiär i Lund.
1947:
Laget går upp i division III. Nils-Åke Sandell blir skyttekung med 76 mål. Publik rekordet höjs till 3234 personer mot IFK Värmland. Det sägs att detta år var det bästa fotbollsåret genom tiderna.
1950:
Klubben får en heltidsanställd tränare.
1958:
En ishockey sektion bildas.
1960:
Ishockeyn blir inte långlivad, sektionen läggs ner.
1972:
Damfotbollen gör sitt intåg i klubben.
1974:
Damlaget vinner division 3.

Första proffset
Lunds Bollklubb har genom åren haft många duktiga spelare. 1942 upptäckte man en riktigt stor talang. Hans namn var Nils-Åke Sandell. Från början utövade han många olika sporter t.ex. handboll, bandy, pingis och naturligtvis fotboll. Men som de flesta blev han tvungen att välja och som 13-åring bestämde han sig för att satsa på fotboll och pingis. Efter en tid tröttnade han på pingisen och satsade istället allt på fotbollen. Eftersom han redan i unga år (13) var en stor talang, fick han börja i juniorlaget. En av fördelarna var att han kunde åka buss, till bortamatcherna, på halv (barn)-biljett. Att han valde Lunds BK föll sig ganska naturligt, både farbror Knut Boman och morbror Alfred Pålsson fanns redan i föreningen. Han kunde stå och panga bollen i ett bollplank flera timmar i sträck, han sa att han blev väldigt bollsäker av detta.

16 år gammal blev det A-lags debut som kantspringare och efter något års spel flyttades han upp till anfallet. Det var den plats han kom till att stanna på i flera år. 1946 hade han nöjet att i en omröstning till ”Folkets lag” bli en av Sveriges tre bästa forwards, detta tillsammans med Gunnar Nordahl och ”Prosten” Karlsson.
Nils-Åke ”Kajan” Sandell lämnade Lunds BK för spel i det allsvenska laget Halmia, men planerna ändrades och istället kom han till IFK Malmö. Efter två år i IFK kom han tillbaka till Lunds BK. Här stannade han bara en säsong för sedan blev han värvad till Malmö FF. Efter två år som proffs i Italien kom han tillbaka för att avsluta sin karriär med fem div. 1 vinster med Malmö FF.

ANDRA KÄNDA PROFFS

Roger Ljung
Roger kom till Lunds Bollklubb från NIKE i Lomma. Roger var en spelare som hade allt en stor mittback skulle ha. Placeringsförmåga, bollsäkerhet, bra skott och bra spelsinne. Efter några år i Lunds BK köpte Malmö FF Roger för 125 000:-. Detta är bara småpotatis om man jämför med de summer som klubbar handlar spelare för idag. Roger blev lagkapten i MFF och etablerade sig också i Olle Nordins landslag. Efter spelet i MFF gick Roger till sitt drömlag i Bern och MFF släppte honom direkt fast det var mitt i säsongen. De stora utländska pengarna kunde inte MFF konkurrera med.

Martin Dahlin
Martin Dahlin betecknades redan i unga år som en super talang. Man kallade honom ”Krubbans Pelé”. Det dröjde inte många år förrän Martin skickades vidare och hans nästa klubbadress blev Malmö FF. 1988 drog han till sig stora rubriker genom att bli MFF:s skyttekung. Efter ett tag fick han också klä sig i den gul och blå landslagsdräkten. Vem minns inte VM –94 där Martin var en av de stora hjältarna. Vid den här tiden hade han bytt klubb och hamnat i England, Blackburn. 1993 fick Martin Guldbollen. I aftonbladet kunde man bl.a. läsa följande bedömning från juryn:
”Vad får man om man korsar Torbjörn Nilssons elegans, Gunnar Nordahls kanonskott, Ove Kindvalls snabbhet och Ralf Edströms huvudspel?”

Detta var lite kort om historiken kring Lunds BK. Mer text kommer allt efter.